Här kan du läsa om flygresan från Zanzibar till Stockholm via Dar es-Salaam, Addis och Rom. Om du hittade hit direkt, missa inte att läsa om flygresan Stockholm till Zanzibar. Den artikeln liksom denna innehåller bra information för dig som ska flyga till eller från östra Afrika.
Avresa från Zanzibar / Incheckning
Taxiresan från Stonetown tar en kvart och framme vid flygplatsen går vi 50 meter fram till en stor takbeklädd asfaltsplan rymlig nog att rymma minst tio turistbussar. En man med reflexväst möter oss vid taxin och vill köra våra väskor (samma procedur som vid ankomsten). Med swahili-talande värdinna tar vi oss förbi erbjudandet och går fram till incheckningsdisken som ligger halv utomhus och halvt inomhus. Här finns alla flygbolag representerade och det är lätt att hitta rätt, även om vägen fram till flygplatsen lämnar en del att önska:
Personalen bär uniform och håller hårt på incheckningstiden. Här var det tur att vi tog med oss papperskopiorna av vår e-flygbiljett (på Arlanda behövdes den inte men här är det andra bullar). E-biljetten/utskriften och passet lämnas fram för kontroll mot datorn. Alla väskorna läggs på vågen samtidigt och eftersom Ethiopian är generösa med max tillåten vikt är det inga problem här. När pappersjobbet är klart får vi skriva och sätta på adresslappar på våra väskor (vilket inte behövdes vid incheckningen på Arlanda).
Nu ska vi in bakom incheckningsdiskarna dit ingången finns lite vid sidan om (närmare utgången från ankomsthallen). Ingen skylt eller något som berättar vart vi ska gå. Vid en öppning sitter en kvinna (civila kläder + namnskylt) som vill se våra pass igen. Snart står vi bakom diskarna inne i själva flygplatsbyggnaden. Nu ska vi gå till höger där våra väskor är. Väskorna ska röntgas och vi måste först peka ut våra väskor samt stå bredvid röntgenapparaten där de åker igenom.
Uppdatering 2011-08-28: Avgiften på 30 USD för att lämna Zanzibar har enligt Mambo Magazine slopats och bakats in i flygbiljettpriset.
Avgångshallen är som en blandning av svensk busstation, västerländsk taxfree-miljö och zanzibarisk handelsbod. Här finns det mesta du behöver förutom mat. Blir du hungrig finns det en kiosk i ena hörnet (humana priser) och en restaurang en trappa upp. För att komma till restaurangen måste du passera en låst dörr (låses upp av någon vakt). Väl där uppe möts du av något som påminner om en svensk vägkrog från 1970-talet.
Det är humor på hög nivå och luftkonditioneringen fungerar inte så bra. Jag går ner igen och ett lätt missförstånd uppstår i trapphuset varpå jag hamnar utanför avgångshallen. Jag går fram till vakterna som röntgar handbagage och får återigen ta av mig skorna samt bältet. Men jag behöver inte visa mitt pass och det är lika bra det för det ligger kvar i min väska inne i avgångshallen.
Tre timmar sitter vi och hallen fylls snabbt upp av en salig blandning nationaliteter. Till slut får vi gå ut på ”rampen” och kliva in i planet. Trots en tämligen kort bana (2,400 meter) lyfter vi så äntligen (eller med sorg i blicken) från stekheta men ack så intressanta Zanzibar.
Mellanlandning
En kvart efter avresa från Zanzibar landar vi på fastlandet och spenderar knappt en timme på Dar es-Salaams flygplats. Semesterglada resenärer för ett väldans liv i kabinen varpå personalen säger något obegripligt via högtalarsystemet. Vi lyfter och nu väntar ett par timmars flygning upp längs östafrikanska kustlinjen, vidare in över Kenya och Etiopien. Det är sen eftermiddag och vyerna är magnifika. En del turbulens stör sinnesfriden och vi somnar till en stund.
Byte flygplan i Etiopien
Inflygningen till Adis sker i mörker och nästan hela staden är upplyst. Landningen är bättre än när vi flög ner och bussarna fram till terminalbyggnaden väntar åter på oss nedanför flygplanstrappan. Nu har vi varit här en gång tidigare och oroar oss bara för att vi inte fått våra ”boarding pass” för flyget hem. Jag går fram till en uniformerad man som står vid en informationsdisk. Mannen kollar inte ens ID utan jag säger bara våra namn och får två ”ombordstigningsdokument” tillbaka.
Äta mat på Bole International Airport
Flyger du inte business class har du inte tillgång till en lounge. Vi gick till ett cafe och efter en lång väntan fick vi beställa vårt kaffe. Här går det att handla med USA-dollar även om de blev lite griniga när jag betalade en fyradollarsnota med en 20-dollarssedel. Vi gick strax därefter och letade upp en plats för att vila våra nu trötta ögon. Tyvärr finns det inte mer än hårda plastbänkar att vila sig på. Ramarna till panoramafönstren duger också bra som stöd för några minuters sömn.
Björn väljer fönstren och Josefin blundar på en bänk en bit ifrån. En grupp katolska nunnor vankar fram och tillbaka, solbrända holländare talar ljudligt om sina jaktäventyr, italienarna är glada som vanligt och afrikanerna tittar på oss samtliga som om vi vore rosa elefanter. En dämpat sorl fyller hallen och tobaksröken sticker i näsan.
Gå till gate:en
Ett par timmar innan avresa öppnar vår gate. Eftersom det inte finns en kiosk innanför glasrutan (den del av hallen där du väntar på att få stiga ombord) köper vi två flaskor vatten utanför. Men fastän flaskorna är köpta 20 meter från vakterna och flaskorna är oöppnade tas de ifrån oss. Så här sitter vi törstiga och trötta utan att kunna tillfredställa något behov. Först i efterhand slog det oss att vi hade kunnat gå ut för att därefter gå in igen.
Dödströtta stiger vi ombord på planet. Som vanligt är det väldigt viktigt att visa upp den lilla fliken från ditt boarding pass. Vi gick på genom en sådan ramp som är mest vanligt på större flygplatser och åkte alltså inte buss ut till en flygplanstrappa. Väl ombord hittade vi snabbt våra platser och resan hem till Sverige gick över förväntan. Bara lite turbulens över Medelhavet och när vi mellanlandade i Rom var vi nästan hemma!
Sammanfattande kommentar om Ethiopian Airlines
Vi flög Arlanda-Rom-Adis i ett Boeing-plan som sett sina bästa dagar. Allting fungerar men sätena var galoninklädda (hala) och nedsuttna. Du blir tilldelad världens fulaste (röda) hörlurar och filmen under flygningen visas från monitorer i taket ovanför mittgången. Alltså inga egna skärmar på stolsryggen framför. Det finns musikkanaler om du hellre gillar det (armstödet).
Personalen talar lite eller ingen engelska men maten är bra även om de snålade lite med drickat. Att trycka på knappen i taket och be om vatten resulterar i upp till en timmas väntetid beroende på när under flygningen du begär lite ynka service. Bästa sättet att få vatten eller annat dricka är att gå längst bak i planet och be om det på plats.
Bild av Zanzibars flygplats (byggnad), fotograf: Kevin H
