Dala-Dala (uttalas ”dalla-dalla”) är ett väldigt vanligt färdmedel på Zanzibar och i Tanzania. Det är i praktiken en mindre lastbil med täckt flak eller en japansk minibuss. Det är billigt men förenat med risker. Den här artikeln bygger på personliga erfarenheter från resor med dala-dalas i olika utföranden.
På Zanzibar hittar du ”busstationen” strax norr om Jamhuri Gardens, öster om fiskmarknaden, alldeles intill Creek Road. Här trängs alla sorters resenärer med varandra, avgasdoften är påtaglig och första intrycket är lätt kaosartat. Här är det bilen som har företräde och att stå ivägen när en minibuss kommer farande är inte att rekommendera. Håll dig till kanterna om du är det minsta osäker.
Väl i bussen kan du få vänta en stund innan avresa. Det är bra att vara i god tid för då kanske du har turen att finna en buss med bälten. Flakmodellerna har aldrig bälten..
Det finns ingen övre gräns för hur många människor, husgeråd och getter som får plats i en dala-dala. Är du allergisk mot närkontakt med andra och tycker att det är trångt på ekonomiklass på flyget – då ”are you in for a surprise”. Den närmaste liknelsen är nog ett publikhav precis framme vid scenen. Fast här får du lyssna till vad chauffören tycker är bra musik.
Längst bak, eller vid den ibland helt öppna sidodörren, står en person som signalerar till chauffören om att det finns resenärer som vill av eller folk som vill åka med. Hans roll är lite som en inkastare på kroggatorna i Grekland. Det är även han (finns det kvinnor som har det jobbet?) som tar betalt.
Dala-dala åker du som är backpacker eller bara allmänt äventyrlig av dig. Swahili-kunskaper är att föredra liksom god fysik i vissa fall. Äldre och barnfamiljer bör undvika dala-dala liksom alla som förväntar sig ett beteende i trafiken som inte inbegriper saker som att packa en minibuss med 20 personer bara för att det går, som kör på fel sida av vägen, som kör om när någon annan redan börjat köra om och när samma sak sker framifrån av mötande trafik och så vidare, och så vidare.
Vilken linje ska man välja?
Den lokala kollektivtrafiken körs nästan utslutande med japanska minibussar. Överst i framrutan sitter ett nummer och ett namn t.ex. Bububu (som är en liten ort strax norr om Stonetown). Du måste alltså veta åt vilket håll ditt resmål ligger i förhållande till bussens slutstation. Det finns ingen översiktskarta eller informationsdisk att vända sig till.
Vad kostar det?
En resa om upp till 30 minuter kostar från 600 Tsh per person. Fråga inte om priset, betala bara och gör så med små valörer. Helst jämna pengar och aldrig större sedlar än 2,000 Tsh. Räkna med att det kan ta flera minuter att få växel. Får du ingen växel är det bara att fråga efter den. Här kommer din resvana till användning och kan du swahili förstår du även när de försöker lura dig på växeln.
