Vi hade förmånen att bo i ett privat hem under största delen av vår vistelse på Zanzibar. Mama Shangilia var vår värdinna i nästan tre veckor och här kan du läsa om hennes hus i östra Stone Town.

Huset ligger som sagt i östra Stonetown, ett kvarter söderut från New Mkunazini Road. Närmaste grannarna var tre koranskolor, ett lager och ett hus under uppförande. Om dagarna var galna ljudmässigt var nätterna för det mesta lika fyllda av ”oväsen”. Närmaste hotell för västerlänningar låg tio minuters promenad bort och det var mer än sällan som vi såg andra västerlänningar i våra kvarter.

Omgivningarna
Kvarteren runt ”vårt” hus består till största delen av flerfamiljshus och mycket stora villor. Gatorna är grusbelagda och gropiga, en promenad där sker genom oljeblandade vattenpölar. Nära huvudgatan i området, New Mkunazini Road, finns en handfull bilverkstäder och liknande verksamheter. Fullstora SUVar trängs med vespor, skolbussar och kinesiska bilmärken vi aldrig ser i Sverige.

Planlösning
Huvudentrén nås fyra trappsteg upp från gatunivån, vilket visade sig vara bra när regnet föll och det decimeterhöga vattnet forsade förbi huset. Första våningen består av två större rum, en hall och två mindre rum plus dusch och toalett ala Afrika dvs ett hål i golvet (med spolningsmöjlighet).

Hela nedervåningen är tillägnad verksamheten för blinda, där de lär sig handarbete t.ex. virka och tillverka mattor, väskor eller hattar. Allting säljs till förmån för den lokala blindföreningen: Shangilia Shop hittar du i Mkunazini-huset alldeles intill Benjamin Mkapa Road/Creek Road.

Stentrappa - Smal hall - Matplats med kylskåp

Andra våningen bestod av ett kök, en matplats, en smal hall, tre mindre rum, dusch och riktig toalett. Vi delade ett rum, Mama Shangilia hade ett eget sovrum och det tredje fungerade som vardagsrum. Alla rum har stengolv med vita väggar och vitt tak.

Belysningen i form av en glödlampa sitter på väggen eftersom taket är platsen för fläktarna (finns i alla rum utom i köket). Myggnät över alla sängar och ett par bokhyllor samt några krokar på väggen.

Taket, eller tredje våningen om man så vill, nås via den i huset centralt placerade stentrappan. En tunn trädörr med tre reglar, ett lås och en gallergrind skyddar mot inbrott.

Taket / tredje våningen (bildmontage)

Uppe på taket åt vi frukost och ibland även middag. Dagtid är det bara hushållerskan som vistas där uppe eftersom de flesta västerlänningar storknar av hettan.

Boendekostnad, komfort och matlagning
Huset där vi bodde hyrs på årsbasis och måndagshyran ligger på 400 dollar. Det är billigt jämfört med Sverige men standarden är mycket lägre. Det finns inte glas i vissa fönster och trappan mitt i huset har endast ett myggnätförsett galler ut mot bakgatan. Den inbyggda ”ventilationen” gör att det inte är ekonomiskt hållbart att installera luftkonditionering, något som dock fanns flertalet av på omkringliggande villor (2-5 st per våningsplan).

Fläktar är som redan nämnt den enda riktigt lyxen. Många privata och offentliga lokaler i Stonetown har minst en fläkt. Luftfuktigheten är hög och de få gånger som elen försvann blev det snabbt tungt att andas. AC må vara svalkande men vi anser att det är bättre att vänja sig och anpassa tempot efter värmen.

Vi lagade aldrig mat själva men vår värdinna lagade flertalet rätter åt oss. Riktig spis med ugn fanns och diskbänk som hemma. Rinnande vatten fanns så länge tusenliterstanken på taket var välfylld (pumpas upp från baksidan där en mer mobil vattentank finns).

Förvaring av diverse i det enkla köket

Generellt är köken väldigt enkla. Det här huset har fått interiören förbättrad av händiga svenskar som varit på besök. Nu fanns det t.ex. två hyllor för förvaring av torra varor. Enda undantaget är ”margarinet” som inte smälter ens i 40-gradig värme…

(Inläggsminiatyr: Eget foto, april 2009)